Om allt och inget

Om komplicerade kommersiella system och försäljningsmetoderSamhällsutveckling

Posted by Tomas Helling Sun, January 21, 2018 16:53:50

I oktober 1990 klev jag in i Bazaarerna i Istanbul. Ett kommersiellt område med 4500 små butiker under samma tak. Helt omöjligt att navigera i. Jag hade tänkt köpa en midjekort skinnjacka. Jo, det var fortfarande populärt och snyggt i 80-talets svallvågor.


Blog image

Till slut hittade jag jackan jag ville ha. I en trång butik som även sålde handväskor och diverse andra varor i skinn. Det fanns ingen prislapp på jackan, eller på någon annan vara i butiken över huvud taget, så jag var tvungen att fråga om priset.

Expediten/innehavaren talade om för mig att den kostade 9 miljoner Lira. Hoppsan! Det motsvarade vid den tiden ungefär 500 kronor. Det tyckte jag var för dyrt, så jag betackade mig och tänkte gå vidare.

På vägen ut ur butiken ropade expediten/innehavaren efter mig och frågade om jag var sugen på en kopp te. Turkiskt te är hett, starkt, sött och väldigt gott. Ung, dum och utan brådska tackade jag ja till en kopp te.

Under te-stunden pratade vi om väder, om Sverige, Björn Borg och Karl XII. Ingemar Stenmark kände han inte till.

Jag tackade för teet och pratstunden och förberedde mig för att gå vidare till någon av de andra 4499 butikerna. Då stoppade expediten/innehavaren mig för andra gången och frågade om jag inte tyckte om den midjekorta skinnajackan. Ung och dum svarade jag givetvis att jag gillade jackan, men att jag tyckte den var för dyr. Vad vill du betala undrade expediten/innehavaren. Jag svarade att min resebudget tillåter inte mer än 2 miljoner Lira. Expediten/Innehavaren fnös. För det priset förlorar jag pengar, fick jag veta.

Men du kan få köpa den för 4 miljoner. Då gick vände jag och gick vidare i bazaarområdet. Efter ungefär 30 meter knackade han mig på axeln och sa att jag kunde få jackan för 2 miljoner Lira. Det blev affär.

Det var min första kontakt med ett kommersiellt system som bygger på förhandling, tjuv- och rackarknep och påklistrade leenden. I efterhand har jag insett att det inte föreligger någon skillnad mellan det systemet och det system som vi lever i i Norden.

Igår läste jag för andra eller kanske tredje gången Claes Erikssons manustext till sketchen Hattaffären. Den beskriver med humor och en satirisk vinkling vårt moderna (?) samhälles kommersiella system i en butik som skulle kunna ha legat i bazaarområdet i Istanbul.

Om du har några minuter över rekommenderar jag att du ser på filmklippet och reflekterar hur du själv fungerar som konsument i vårt moderna (?) konsumtionssamhälle.

https://www.youtube.com/watch?v=GbBg0qcMBug&lc=UgzDwkcmwf9YM2dnsct4AaABAg





Betalningsmedel och politikers möjlighet att påverkaSamhällsutveckling

Posted by Tomas Helling Tue, June 20, 2017 16:25:08

Blog imageI lokaltidningen TTELA läste jag en insändare om bankernas strategiska val att inte hantera kontanter. Insändarskribenten menade att politikerna inte gör tillräckligt för att tvinga bankerna att vända om och återuppta kontanthanteringen.

http://www.ttela.se/%C3%A5sikt/ins%C3%A4ndare/samh%C3%A4llsservice-att-beh%C3%A5lla-kontanterna-1.4354420


Jag grubblade en stund på denna insändare innan jag skrev ett svar på inlägget.

Med all respekt för att skribenten (i detta fallet troligtvis en äldre människa) inte riktigt lyckats hänga med och anpassa sig till nuvarande samhällssituation, kände jag att jag måste yttra mig.

TTELAS redaktion har valt att inte publicera mitt svar. Därför kommer det här.



Först kom röksignalerna. Därefter runor och andra inskriptioner ämnade för kommunikation. Med Gutenbergs teknik för massproduktion av det skrivna blev jordens befolkning upplyst. Ett hopp i historien tar oss till 1800-talet då radioteknik fick fotfäste. Morse, telefon, telex, telefax, mobiltelefon, smartphone och internet. Kommunkationstekniker som har fört människor närmare varandra och gjort livet enklare.

Parallellt med denna utveckling har betalningssystemen utvecklats. Från byteshandel, ädelmetaller, olika typer av sedlar och mynt och checkar. Under hela den del av betalningsmedelns historia har tillgångarna som människor fysiskt burit på sig varit föremål för rån, överfall och bedrägerier. Nuförtiden finns säkra betalningsmetoder. Dessutom är dessa förbundna med mera tidseffektiva lösningar som passar det aktiva liv som ingår i 2010-talets människors vardag. I praktiskt taget hela världen.

Jag har inte haft kontanter på mig under det senaste halvåret. Dessförinnan väldigt sällan.

När jag av en eller annan anledning får kontanter i min hand vet jag inte var jag ska stoppa dem. Därför har de en tendens att bli stoppade i en tiggares pappersmugg. Bättre sätt att göra sig av med kontanter har jag ingen lösning på.

Men, jag är ju bara en 48-årig enkel man. Trots det håller jag mig uppdaterad på samhällsutvecklingens tekniker för att förenkla vardagen. Jag lever efter devisen att det inte går att stoppa utvecklingen. Man kan bara välja att delta, bidra eller stå i ett hörn och försöka motverka den. Det hörnet är ingen bra plats.