Om allt och inget

Om allt och inget

Reflektioner om allt och ingenting

Som sagt här finns det reflektioner mellan himmel och jord. Allt från lantmjölk, till nedlagda vattenkraftverk och djur i tunnelbanan.

Den småskaliga vattenkraftens död

EnergipolitikPosted by Tomas Helling Sat, February 27, 2016 16:19:46

I Sverige finns ungefär 2000 småskaliga vattenkraftverk. Sammanlagd producerar de 4,3TWh/år. Det motsvarar behovet i 860.000 villor. Tack alla entusiaster som lägger så mycket tid och engagemang på att hålla de små kraftverken igång.

Dessvärre finns det lika många nedlagda småskaliga kraftverk i Sverige. Jag antar att de tillsammans skulle producera lika mycket energi som dem som fortfarande är i drift. Det hade motsvarat lika stor energimängd som samtliga vindkraftverk producerar idag.

Länsstyrelsen har inventerat lämpligheten i ett fyrtiotal vattendrag i vårt område och det finns inga miljömässiga risker med att återuppta eller nyanlägga kraftverk.

Så vad är haken? Jo, nya EU-direktiv, som kräver ny miljöprövning och tillståndsansökan. En process som kostar hundra tusentals kronor.

Många driver de små kraftverken som en bisyssla till annan verksamhet eller rent av som en hobby. De kommer inte att ha råd att genomföra ny miljöprövning och tillståndsansökan. Därmed återstår alternativet att lägga ned. Vi behöver dock inte oroa oss för elbrist. Om det tryter i de svenska elproduktionsanläggningarna är det bara att öppna kranarna för tysk kolkraft att "strömma" in i landet.

//Tomas











  • Comments(0)//blogg.hellingforetagsutveckling.se/#post8

Villrådiga konsumenter på energimarknaden

EnergipolitikPosted by Tomas Helling Fri, February 26, 2016 21:15:29

Tyvärr måste jag konstatera att vårt nutida samhälle, oavsett politisk inriktning, har drabbats av den giriga marknads- och vinstsjukan inom energibranschen. Nätbolagens oantastliga möjlighet att mjölka vinster från dig återkommer jag till i denna blogg.

På 90-talet avreglerades den svenska energimarknaden. Den delen av energimarknaden som stod för produktion och försäljning av elenergi sattes under fri konkurrens. Och genom EU-inträdet närmade sig priserna (läs, konsumentpriserna) till EU-nivå.

Det var i grund och botten en sund reform. Tanken var god, så länge elenergin kom från förnybara källor och energiöverföringen genomförs på ett sätt som reducerar energiförlusterna i överföringssystemet. Alltså, vid så hög spänning som möjligt för varje del av elsystemet.

Tanken var att den fria konkurrensen skulle gynna konsumenterna. Vid tiden för reformen var detta ett resultat av liberalt/borgerligt tänkande i början av 90-talet. Genom konkurrens skulle elsystemets aktörer effektivisera och därmed genom konkurrens få ned konsumentpriserna. Fri konkurrens skulle ge fördelar till de bolag som lyckades bäst med att erbjuda energi med lägst möjlig administrativ kostnad och effektiv produktion. – Och därmed gynna konsumenterna. Resultatet blev att priset på elenergi först gick ned till en nivå där producenterna i princip gick back på småförbrukare, som t ex lägenhetskonsumenter. Den administrativa kostnaden för små hushåll åt upp den lilla marginal som det låga elpriset gav utrymme för.

Hela den svenska energimarknaden drabbades av panik i svallvågorna av avregleringen. – Helt i onödan. Det var inte kunderna som pressade priserna. De var fortfarande mentalt kvar i den reglerade världen och hade inte förstått möjligheterna med en avreglerad energimarknad. Trots massiva marknadsföringskampanjer från energimarknadens olika aktörer så var det en förbluffande stor andel av konsumenterna som valde ”tillsvidarepris”. Valet som gjordes var ett icke-val. ”Väljer du inget av nedanstående alternativ har vi glädjen att behålla dig som kund på tillsvidare, icke tidsbundna villkor*”. Det räddade många elbolag från konkurs.

*) ”Med rätten att justera priset när så behövs för att garantera vår vinst. Kunden kan ju ändå inte göra något åt infrastrukturens beskaffenheter.”

Kunderna (f.d. konsumenterna, dessförinnan abonnenterna och på den statliga tiden ”belastningarna på elnätet”) hängde inte med i nyordningen. En stor del av kunderna valde inte, eller snarare bortsåg från möjligheten att välja energileverantör. Det uppfattades av de flesta helt onaturligt. – Varför ska man ha flera bibliotek i en stad om utbudet, servicenivån och priset är lika. ”Samhället” sörjer för att verksamheten bedrivs på en kvalitetsmässigt acceptabel nivå. Så resonerade marknaden. Helt befogat tänkande. Marknaden betraktade elmarknaden på samma sätt som vägverket (numera trafikverket). Du betalar din vägskatt och får därigenom tillgång till alla vägar i hela landet. Varför ska kostnaden variera med var du bor?

Alla hushåll behöver elektrisk energi. Det som inträffade vid avregleringen var att infrastrukturen för överföring av energi mellan producent och konsument sattes under s.k. naturligt monopol. Nätbolagen fick koncession för ett visst geografiskt område och kunde prissätta nätavgiften i förhållande till underhålls- och driftskostnaderna för energiöverföringen. Enkelt uttryckt, bodde du i glesbygd blev det dyrare. Men det hände också att kommunala tätortsnätbolag köpte upp glesbygdsnät och kunde därigenom öka nätavgifterna för konsumenterna i tätorten. En för alla och alla för en inom samma koncessionsområde. Ramaskri! – Som konsument var du maktlös vid sådana strukturella bolagsbildningar.

Att bygga konkurrerande infrastruktur på land är en fullständigt bisarr tanke. Självklart ska vi inte tillåta utbyggnad av parallella infrastrukturella system. I samband med rikets inträde i den Europeiska Unionen öppnades även energibranschen för handel med energiproduktion baserad på fossila energikällor. EU-inträdet resulterade dessvärre i att vinstintressen uppstod i de delar av Europa som fortfarande använder fossila råvaror till sin energigenerering. På grund av denna fria, men smutsiga energimarknad uppstod ett incitament för att bygga ut överföringskapaciteten mellan Skandinavien och resten av Europa. Så bra. Då kan ju miljömärkt energi från Sverige och Norge även exporteras till Europa. Men problemet är ju att våra miljövänliga skandinaviska energiproducenter då kan välja att handla och distribuera energi från kolkraft som du får i ditt vägguttag samtidigt som vattenmagasinen i Skandinavien fylls på till den tid på året som priset på elbörsen är som högst.

Avslutningsvis en liten egenupplevd anekdot. Jag bor i en ganska stor och gammal villa. Det gick åt mängder med elenergi för uppvärmning. Jag fick då erbjudande om att få fjärrvärme installerat. Det skulle kosta några tiotusentals kronor. Senare visade det sig att kWh-priset på fjärrvärmen låg flera snäpp högre än elpriset. Med andra ord en dålig investering, så jag tackade nej.

Några få år senare valde jag att byta till moderna fönster. Inte nog med att det blev tystare i huset. Energiförbrukningen sjönk dessutom med 7.000kWh per år. Ytterligare några år senare installerade jag bergvärme, vilket resulterade i ytterligare 20.000kWh lägre årsförbrukning.

//Tomas







  • Comments(0)//blogg.hellingforetagsutveckling.se/#post2